Var är alla???

Kommer till huset igår och ingen som skulle varit där och fixat med övervåningen har setts till på hela veckan.

Blev rätt så himla irriterad. 

På tisdag ska våra killar kunna regla dra el och vatten och bygget har stått stilla i en vecka!

Nä, inte okej!

Några samtal senare lovade de att det ska vara klart i tid. Men då blir jag osäker om de kommer hafsjobba nu när det blir så bråttom.

Fönstren som vi skulle sätta i garaget kostade 5600 styck utan spröjsar, så jag köper egna på Byggmax istället, de kostar 3090 och 399 för spröjs.

Var i huset igår kväll och slipade och primade bänkskivorna. 

Nea kom och hjälpte till och sen monterade vi ner köksluckorna och satte in hyllor och planerade garderoberna.

Vi var hemma sent, klockan hann bli ett på natten.

Då tog jag en staropramen och en ölkorv till supersen middag.

Idag har jag först haft en ny nagelkund på morgonen, sen åkte jag och hemtjänstade i en timme och sen var det dags att rulla vidare mot Vallentuna och en massa små zombies.

Det var en halv aula som var fylld av små, lite större och stora som tagit sig tid att göra nåt extraspännande så här i halloweentider på höstlovet. 

Tror jag blodade ner över trettio ungar idag. Läskiga blev de. Och fula. 

Bilder kommer, jag hade fullt sjå att göra köttiga sår och ruttna tänder så en dam från ABF fotade.

Innan jag åkte till Vallentuna hade jag dock en stund över och hur tillbringas en sådan? Jo all tid från vårt hus känns som bortkastad tid. Jag är precis som att jag är nykär. Vill inte åka hem. Det var ett jäkla liv när jag kom fram och fullt ned bilar på uppfarten. Så med klapprande klackar travade jag med jätteihopknipta läppar och mitt ena ögonbryn högt mot hårfästet iklädd min bästa passivtagressivasnartsmällerdet-min och sa: "Nämen vad trevligt att se eeeer! De såg lite generade ut och förklarade att de var tvungna att spika läkt på nåt annat hus på grund av vädret.

Nåt.annat.hus.??? 

Det finns väl bara ETT? 

Nämligen vårt!!! 

Kanske överdriver jag lite nu, men det är som att min hund (som klarar sig fint i ett par timmar)skulle lämnas ensam i flera dagar för att någon annans hund behöver en promenad. 

Bilder från köket kommer snart, jag har helt glömt att ta foton. Och vadå, ett till kort på spånskivor är väl sådär upphetsande. Men snaart... 

Det kommer bli helt underbart. 

Sen har jag börjat bli lite hemlig av mig så nu när det börjar närma sig är det nästan mer så att jag vill att de kommer när det är klart. 

Så avtäcker jag liksom "tadaaaaa!!!" 

(Och sen svimmar alla av hänförelse eller börjar gråta och tala i tungor eller så.) 

Nu sen vi fick lämna åka-till-tomtstadiet för åka-till-huset stadiet var ju toppen men huset i all ära, nu längtar jag till jag säger till Dolly "vi åker hem" och hamnar på slutdestination Björnbärsvägen.

Ska visa mer av betongen också. 

Tänkte ta lite steg för steg bilder.

Flyttregler

Inför flytten nu så är det stränga regler med vad som ska få flytta med till nya huset.

Har hårt rensat själv men bäst är nog Nea. 

Sämst i gallringsligan är Lilleman.

Sa häromdan till honom att rensa ur en gammal skolpåse. 

Bara skit och skräp tyckte jag och tänkte precis mosa ihop påsen med trassligt garn med fingervirkning, läxpapper, ett par stenar och nån gammal MacDonaldsleksak i. 

Nej!!! Skriker ungen som om jag rivit i någon antik pergamentrulle.

"Men Alexius, det är bara en massa dynga i den här påsen. Inget man sparar.

Vad fel jag hade. Hela sopiga coopåsen var ju FULL av kvarglömda SKATTER...

Men naturligtvis!, hur kunde jag vara så dum så jag tänkte kasta det. 

Och hur kunde jag glömma hur en liten kille tänker. Jag har ju haft en själv...

Faaast...

Måste tänka ut nån djävulsk plan på hur jag ska få ut den där sabla påsen, för över min döda kropp att den kommer över tröskeln in i vårt fina hus.

Och hur jag ska förmå fadern till detta barn (aka hamsterpappan) att göra sig av med lite kläder och skit. 

Iallafall de som hade bästföredatum 2003.

Jag brukar köra med att det är gubbigt och oftast får jag då en reaktion, eftersom min käre sambo lägger sig vinn om att se ung ut. 

(Joråsatteh, han prenumererar på travronden, lyssnar på "ny" musik (som spelades sönder på radion för över två år sen) och frågar m i g om råd vilken kostym han ska ha. Den grå tråkiga eller den andra grå tråkiga svarar jag som inte ser skillnad eftersom jag inte någonsin vänt mig om efter en kostymnisse. 

(Så nä, inga gubbpoäng alls)

Annars kan jag ju tala om att man blir som man umgås. Just nu hänger jag mest med dementa. Och hantverkare förstås. 

Det är ju en glimrande kombo...

Besiktning!

Vaknade av klockan idag. Skittrött!

Låg och andades tungt med halvöppen mun, oförmögen att röra mig. Vände lite på huvudet och tittade mot fönstret. 

Kände mig som värsta långvårdspatienten. Hade gärna sett att någon vårdande ängel kommit in i rummet och gett mig nån mosad frukost på sängen så jag slapp tugga.

Men eftersom besiktningen skulle ske idag så var det bara att masa sig upp, med bly i fötterna och sågspån i skallen.

Allt var bra med vårt hus. 

Och den där "kakelliknande" skivan som vi inte visste att den kom i köket och därför inte avbeställde skulle tas ner! 

Tack och loooov!

(Obs ej att förväxla med den skivan som sitter i badrummet. Den är jättefin. Det är däremot inte den i köket.)

Ingen har varit och jobbat i vårt hus sen i fredags så allt var välbekant. 

Det är ju faktiskt  rätt härligt att komma och se "dagens förändringar" som vi har gjort ett tag nu. Och inflyttning närmar sig så jag vill att de ska vara där hela tiden. 

Sen var det jobb. Och mellan dag och kvällsjobb åkte vi till Ikea en sväng för att köpa hyllor och besticklådor och annan inredning till skåp och lådor.

Det är ju verkligen toppen att trängas på ett höstlovsfyllt varuhus när man är zombietrött. 

Jag menar att humöret och överseendet med personer som buffar eller kom på att de glömde nåt och går åt fel håll, kanske inte riktigt är på topp...

Häxan Surtant är lite lik mig, men snällare.

Hyllorna vi köpte,  ska iallafall sitta på den sida av spisen där vi tog bort skåpen. 

De är i rostfritt. Känns som ett lättstädat och snyggt alternativ. 

(Och så måste alla hålla ordning.) 

Det är lite lustigt med att bygga hus och med hantverkare och så, för när man frågar om nåt önskemål man har eller nåt förslag som de har till oss, så låter det så enkelt. " Det är inga problem sörru". 

Som att man har hur mycket pengar som helst, så det är bara att göra. 

Jag blir skitstressad av det. 

Varför kan de inte bara säga vad det kostar??? Vi har ju ingen aning. Är tre tusen prisvärt, eller kostar det trettiotusen? Jag har ingen som helst hum om sånt.

Så vi står där som två papegojor och nickar och säger ja och tack och det låter bra. 

Utan att fatta vad vi nickar åt egentligen. 

Trött och humöret är väl på väg i nedåtgående spiral som vanligt när det är  den här tiden på månaden.

Började jobba igen kl 15 efter Ikea och inte går det fort idag. 

Dessutom blev jag Så. Jävla. Trött. på en trög person.

När jag med mina skramlande nycklar i högsta hugg går från en person till nästa, så ropar en dam från en balkong på fjärde våningen att hon blivit utelåst och ber mig kontakta Väsbyhem. Jag slirar förbi och tar upp mobilen samtidigt som jag springer vidare. Ringer till Väsbyhems växel och efter en lång stund svarar en suckande dam. (Klockan var ju 10 i fyra så hon ville väl gå hem.)

Jag ger informationen som jag har om den utelåsta på balkongen och då frågar damen på tråden. "Men har hon ingen anhörig att ringa?" 

Jag svarar att jag inte vet men att hon står där på fjärde våningen i slutet av oktober och att hon inte kommer in.

När hon för andra gången frågar samma fråga om inte nån anhörig kunde komma, då blev jag förbannad. 

Det är ju enkelt tycker man. 

Så jag fräser

1.Det är oktober

2.Hon är utelåst

3.Hade hon haft telefonen med sig hade hon väl inte ropat till mig utan ringt själv???

Så hur fan ska hon kontakta anhörig??? Röksignaler eller????

Har inget som helst överseende med puckon just idag.

Men besiktningen gick ju plättlätt. Som tur var.

Trodde inget annat heller eftersom vi bygger med Älvsbyhus.

Nu återstår frågan bara när vi får slutbeskedet att vi får flytta in. Och framför allt när jag får flytta in saker i skåp och lådor. 

Hemsituationen börjar nämligen bli ohanterlig.

Tiger

HA! För att vara första gången jag sminkar en tiger så är jag nöjd.

Härlig eftermiddag trots kallt mörkt regn. 

Nu vill jag bara sova.

Söndag

Hämtade min mamma som fick vara moraliskt stöd när jag betongade vår köksö idag. 

Sen åkte jag för att handla och fixa fötter på en kille som jag inte hinner med i morgon eftersom jag då ska sminka djungeldjur på upp till 16 barn. 

Men först ska jag hemtjänsta lite. Och sen ska jag fixa naglar på kvällen.

Jag hinner knappt andas!!!

Sen är det besiktning på tisdag.

M och jag åkte ner till huset och rullade bort skyddspapper på golvet och städade och fixade.

Eftersom han sagt att vi skulle göra det. Trodde jag.

Han frågade när vi nästan var klara om jag var säker på att det skulle städas.

"Jag??? Det var ju D U som sa att det skulle städas."

"V A??? Nej, det var väl du... Bla blabla...

Jaha. Så nu står vi här och har gjort rent hus. Fast vi inte vet om vi fick.

Och att försöka argumentera med M gällande vem som sa vad är ingen idé. 

Även om han inte är påstridig så vet jag att han kommer ihåg varenda kommatering av en konversation och det gör bara inte jag. 

Jag kommer ihåg brottstycken eftersom jag är världens mest disträa person och för att min hjärna har direktsynkning med läpparna så innan jag ens tänkt klart tanken, har orden lämnat min mun. 

Så om jag inte gör saker direkt så glömmer jag. 

Dessutom är jag klumpig.

Snubblar, bränner mig, tjongar i armbågen i dörrar och kan inte äta en måltid utan att spilla. 

(Charmigt och gulligt när man är ung och söt, dock mer irriterande, vimsig, kärring ju äldre man blir.)

Här är köksön.

Betongen ska bli ljus när den torkar.

På lördagen körde M land och rike runt för att hitta något som heter sockelklossar och som biltema tydligen hade bra pris på. Det var tydligen ett måste enligt M, om man ändå sätter upp profilerad list, och dörrfoder och byter innerdörrarna. 

Han kan vara rätt så påstridig ibland. När jag säger att vi inte har råd då kör han den här: "Då är det ingen idé att vi sätter upp pärlsponten och köper nya dörrar och gör allt det där om vi ändå inte gör det ordentligt". 

Han kan köra det där rätt långt. 

Som med öppna spisen och det där lyxiga onödigt stora badrummet han ska ha på övervåningen. 

Den gubben går sällan hem hos mig för känslomässig utpressning fixar jag inte och jag kontrar med "Jaha nä men då skiter vi i pärlsponten och lullullet då." och så rycker jag på axlarna och säger att ALLT är bättre än skithuset vi bor i nu och att jag inte är kräsen, fast jag visst är det.

Eller för all del  med vilken husmodell vi skulle välja. 

Jag tyckte Höner var tillräckligt bra som är 20 kvm mindre på nedervåningen. Och hundrafemtiotusen billigare i grundutförande. 

"Men då får du ju inte det där stora köket som DU har drömt om, dessutom är det ju bättre med ett stort hus när vi säljer huset" osv osv.

Spisen:

"Nånting (för hundra miljoner som luktar majbrasa och är helt onödigt eftersom huset ändå är tokvarmt enligt mig) "ska väl ändå JAG få bestämma, du får ju bestämma allt annat"... 

(Hrmm jo tapeter från Rusta i vardagsrummet just det ja, DET fick jag ju bossa över.)

Garaget:

"Det är mycket bättre med ett stort garage när man ska sälja huset så småningom."

Badrummet: 

"DU kommer att älska det när det blir klart och tänk på att det är VI som ska bo där, vi bygger ju inte för att sälja huset" (!!!)

När han inte får önskad reaktion då drar han fram ässet från rockärmen:

"Ska vi bara göra det halvhjärtat kan vi lika gärna bo kvar i Smedby (med tokiga grannar och där polisen gör utryckningar så ofta så man tror att deras kontor och lunchrum ligger här.) "och så köper vi en liten lägenhet till Nea".

Aaaaaahhhhhggghhh! 

Jag älskar ju vårt hus och det VET han och jag vill INTE bo kvar här!!! 

Dessutom är jag INTE förberedd på att Nea ska flytta hemifrån än. Helst inte förrän hon är trettifem men utan stöket Så det blir ju stort garage som vi inreder halva till henne. Så får jag ha henne hemma. På lagom avstånd.

Jag hör en sån där avgrundsdjup dataspelsröst i huvudet säga "You loooose" medan jag kapitulerar för de där sockelklossarna...

Så nu kommer Jocke att få spika upp såna när han sätter våra lister. 

Och vi får bjuda på havregrynsgröt när familjen kommer till oss i jul. Med kanel så det blir lite juligare.

Håll nu tummarna för att det blir små fina tigrar och leoparder och apor för jag behöver lite extra stöd. 

Hektiskt

När man borstat tänderna på morgonen och sätter tillbaka tandborsten och först då inser att man tagit någon annans och rengjort munnen med. 

Då förstår man vilken typ av dag det kommer att bli.

Nu har jag haft två såna dagar på raken.

Och att vara dålig på att säga nej, det är jag bra på.

Mellan hemtjänstjobb, fotvårdande och nagelkunder har jag varit i huset och domderat, återlämnat överblivna tapetrullar. 

Inget fel på tapetens utseende eller så, sa målaren Peter när han satte upp den men den är,  citat" snorig och jävligt och inte kommer jag då köpa tapet på rusta" slut citat. 

Vidare har jag varit på smink och perukshoppen och handlat smink till nästa vecka, tagit emot paket från Ikea (köksluckorna) och så åkt med sopor.

Sen har jag varit i en liten fin inredningsbutik som öppnat i Nacka. Shabby Home

Carolina som har butiken har även en webshop och förutom finfina saker så säljer hon en färg som jag blivit väldigt intresserad av att få veta mer om.

Så fort jag flyttat och har lite plats tror jag att detta blir en favorit för det krävs inget underarbete och är man som jag en otålig person är ju det himmelriket.

Nu har jag gått och lagt mig, min lediga lördag har fyllts med jobb och i köket har Nea bakat och hon och hennes kompis Simon sitter och sjunger och spelar gitarr. Jag har en otroligt begåvad dotter. 

Funderar på att anmäla henne till idol.

Om jag kunde skulle jag lägga ut länkar från när hon uppträder men är ju teknisk idiot och har inte tid att lära mig hur man gör just nu. Har ju vid ett tillfälle hänt att jag filmade henne när hon sjöng och utan att fatta varför man inte såg nåt (blir ju lite exalterad när barnen uppträder) så när jag ska titta på klippet så ser jag inte henne utan halva mitt eget ansikte med glasögon som reflekterades i mörkret. Kände mig så smart.

I morgon har den lediga lördagen fyllts med jobb. Och så ska jag till huset och börja mitt projekt. Betonglook på laminatskiva. Burrrrrrrrr vad skrajsen jag är. 

Att sminka en gris...

Jag har velat bo i hus lääänge nu.

I alla år har jag bott fult. 

Alltså jag har alltid haft fint och hemtrevligt hemma och alltid varit lite besatt av heminredning och så men inte riktigt fått till det. 

Jag menar har man bostad med högt i tak, kakelugnar till höger och vänster, stora fönstersmygar osv räcker det ofta med att slänga ihop nåt lite vadsomhelst och allt ser ändå skitsnyggt ut.

På nittiotalet skulle det vara country. 

När jag och min exman tog över hans mammas hus så tokrenoverade vi enligt nittiotalets önskemål. 

Huset var som jag skrek i heta stunder "det fulaste jävla huset i hela spånga"

Jag drömde med Nea i barnvagnen (obs! buteljgrön)- med vår engelska bulldogg Konrad i kopplet och med Chrisse i min runda mage, om husen jag passerade, med spröjs och mansardtak och skorstenar. 

Inte ett platt äckligt sjuttitalshus i brunt tegel med heltäckningsmattor och korkgolv och bide'.

Som sagt, vi renoverade. 

Det skulle vara sådär halvrunda avslut med hyllor i köket, halogenspotlights och laserade väggar. 

Sådär flammigt, gärna i terrakotta, eller kornblått eller solgult som man faktiskt såg på varenda liten sjaskig pizzeria långt in på 2000-talet. Det blev jättefint.

Men vi hade aldrig råd att köpa de där möblerna som skulle vara till. 

Så istället för syrabetsad allmoge furu, hade vi gul lackad sjuttiotalsfuru överallt. 

Den engelskt grönrutiga soffan jag egentligen ville ha, var fortfarande en svängd åttiotalsskinnsoffa i oxblodsfärg. Med tillhörande takfläkt och alienlampan som jag hatade men som är modern nu igen som stod i hörnet bakom soffan.

Hur mycket jag än målade möblerna vi hade och satte rosetter på varenda lampa, sydde gardiner (mamma) med rutiga omtag och frossade i torkade,dammiga rosor över skåp blev det aldrig riktigt snyggt.

Det var som att sminka en gris.

Dock har jag några saker kvar från huset, som jag aldrig tröttnar på. Det ena är min äkta amerikanska soptunna från House som jag skramlande släpade hem på tunnelbana och buss. Och den stora guldspegeln (som nu är i silver) som jag köpte på en jätteturkig inredningsaffär. Och det gamla skåpet som har målats om tre gånger av mig. 

Jag bodde dessutom där för kort tid för att hinna ändra smak och inse hur fint det där huset faktiskt var. 

Men jag var 24 år när jag skilde mig och flyttade  så jag skyller på min ungdom.

Efter det har jag bott i två hyreslägenheter. 

De har varit slitna och ganska gamla och hur jag än satt upp tapeter från designers guild eller haft howardsoffor så har det alltid varit lite för fult i grunden för att mina nya blåbär-i-mjölk (lila) väggar eller kohuden på plastmattan-som-ska-se-ut-som-parkett-men-misslyckades ska göra sig.

Hur mycket lulllull jag än har släpat hem, och tro mig-det är ofantliga mängder av inredningsprylar och porslin och tavlor genom åren, har det ändå inte varit helt bra. 

Men nu, i heeelt nytt hus och där vi faktiskt byter dörrar och köksluckor och lite tapeter, sätter upp pärlspont och även om tapeterna är lite trista och innertaken är skivor och man inte kan välja och vraka bland tillval, så ska jag äntligen få inreda! Det betyder säkert att en massa saker (krafs)måste bort...

Dessutom är grisar är faktiskt jättesöta. 

Här har målaren fått upp tapeten i Chrisses rum idag.

Fortfarande bara trevligt folk som jobbar på vårt hus. 

Den vackra tapeten jag hittade häromdagen införskaffades idag, och kommer sitta uppe i vardagsrummet i morgon.

Det enda kruxet är att Älvsbyhus inte besiktigar de rum man gör om själv. 

Det kan jag leva med.

Och här är vår snickare Jocke (ville verkligen "jättegärna" vara med på bild) som jobbar på med att färdigställa garaget, så att stökfia

(Nea) håller sig borta från mitt perfekta dockhus med sin hemska ovana att använda golvet som garderob. 

Det är vecka 43 så det är nu en vecka närmare till inflytt:))

............................

  

Ännu en härlig söndag

Det var skönt att komma hem i fredags kväll. Trots att det är sunkradhuset med disktraselukt och hund och katthår som ingen längre orkar städa upp. 

Dolly for runt som en svansviftande galning och kom med "jättefina" leksaker med intorkat hundslem som hon hälsade mig välkommen hem med. Mmmm...

Tittade på Skavlan, packade upp och gick modevisning med alla mina nya saker som jag köpt i Prag.

M låg i soffan och det enda han sa var att han tyckte att jag var så vacker när jag var glad. 

Vilken man jag har! 

Jag är så himla kär i honom. 

Jag tror att jag varit lite för ledsen alldeles för länge. Men tiden läker alla sår och shopping och skratt med bästisarna var nog precis, exakt vad jag behövde.

Jag frågade M om han varit ute i huset nåt men NÄ han hade inte varit där sen byggsamrådsmötet. 

Ibland känns det som att vi är på helt olika planeter. 

HUR kan man inte vara där jämt om man kan?

Nåväl på lördagen åkte vi till söder för att fika och hämta Lilleman från farmor. 

Då kom jag på att tusenochennattaffären Marocko Bazaar ligger där så vi passade på att köpa kakel till köket. 

Sen var det nästa fika och nästa och när jag sent gick och la mig hade jag bara ätit kanelbullar, Polly och chips. 

Nyttigt...

Idag, söndag åkte jag, Nea och M till huset och träffade Jocke och Kattis för att gå igenom snickerisaker. 

Lade upp kaklet för att få en känsla för hur det kommer att bli. 

Sen städade vi och tog en sväng till Sörab (naturligtvis) och sen till Rusta och kollade tapeter.

Hittade en där som jag bara MÅSTE ha i vardagsrummet! 

Ljus, ljus turkos med inslag av nåt glittrigt.

Så vi åkte tillbaka till huset och hängde upp lappar till målaren så jag hinner stoppa honom när han ska smälla upp tapeten jag valt, så där lite halvt resignerat från Älvsbyhus tapetsortiment, eftersom jag inte egentligen direkt föll för nån i katalogen. 

Den var ju så oväntat vacker! Så kommer den dessutom att passa perfekt till resten av vår inredning. Bonus att den inte kostade fläsk heller! 

Dessutom heter den "marrakech".  

Sen åkte vi till stan idag igen och hämtade en köksö som jag fyndat på blocket. Stenstorp från IKEA.

Var lite orolig att jag tänkt fel och så med att bara blunda och se rummet framför mig, rita in på ritning osv. 

Vi kunde inte låta bli att bära in den i köket och kolla. 

Vi skulle ju ändå tillbaka för att träffa vår trevlige elektriker som också ville ha bättre koll innan han kör igång. 

Koll är bra. 

Köksö:))

Det blir så bra! Mer bänkyta till köket och så lite förvaring till kastruller och formar och sånt under. 

Hoppas att mina barstolar som jag beställt passar till nu bara.

I morgon är det tillbaka till verkligheten som gäller. Hemtjänst och fotvård.

Det ser jag fram emot. Faktiskt.

Tänkte ge ett boktips också för jag har verkligen både skrattat och snörvlat mig igenom den här de två senaste dagarna.

Den är så fin. 

Livet är bara så bra just nu så jag nästan blir avundsjuk på mig själv. 

Fastän alla tycker att mina nya coola haremsbyxor från Desigual var skitfula. 

Nu är det sent och jag har en stor otålig spinnande katt som väntar på att jag ska gå och lägga mig så han kan få lite mys.

Dolly och M har redan gått och lagt sig.

Tänk att jag träffat en man som inte har nåt emot att ha lite pälsdjur och huggtänder i sängen. 

(Inte så värst mycket iallafall)

Godnatt och hejdå vecka 42. 

Prag dag 3 och 4

Herregud!!! 

Jag vet inte om jag vågar komma hem igen.

Jag har troligen shoppat och druckit pina coladas för alla huspengarna.

Och jag har gjort nåt hemskt...

Jag har köpt en pälskrage i äkta päls. 

Nu kommer PETA att kasta ruttna ägg på mig. 

Mitt såkallade vegetariska samvete vrider sig och jag kan nu genast sluta raljera med att jag sopsorterar, nu när det ser ut som att jag har Dolly lite nonchalant slängd runt halsen. 

Jag vet att jag är en dålig människa. Jag skäms. 

Fast tyvärr, tyvärr är jag förtappad, så att jag tycker den är så vackert värmande och glamourig. 

Dessutom var ju katten redan död.

Haha! NU skojar jag bara. 

Det var i n t e kattpäls. Jag vet inte, och vill inte veta vad det är. 

Mickis skrattade halvt ihjäl sig när hon såg min förfärade min när hon sa att kragen förmodligen var från en strävhårig tax.. 

Har investerat i en hel del nytt smink från Sephora. Ja investerat jag är ju faktiskt makeupartist så jag tänker kalla det så.

Vi fortsätter prova snygga hattar...

Och åker hop-on-hop-off buss med jättesnygga lurar. Turistar gör vi.

Sen shoppar vi. Och shoppar...

Gud vad fattig jag är nu.

Men SNYGG!

Alexius har fått en helt ny garderob, för han har vuxit ur allt, men mina egna stackars älskade barn har inte fått nåt. Det var lätt att köpa till dem när de var små.Men sen de blev tonåringar, och började ha koll och jag blev helt ute och omodern och tant så kan jag bara köpa Björn Borgkalsonger till Chrisse och till Nea måste jag mmsa hundra gånger och ändå blir det fel. 

Så jag har tappat presentsjälvförtroendet.

M har inte heller fått nåt, och han har ändå fyllt år när jag varit borta. (Men han ska få en moccamasterkaffebryggare när jag kommer hem) 

Om jag har några pengar kvar vill säga..

(Skulle inte tro det, har hört att de har Victorias Secret på flygplatsen)

Prag dag 2

Efter sedvanlig hotellfrukost tog vi en taxi till Fashion Arena en outlet och där travade vi runt nästan hela dagen. 

Vi uppför oss som fruktansvärt ouppfostrade tonåringar och gapskrattar dubbelvikta, kippande efter andan (och med korsade ben för att inte kissa på oss), hela tiden säger fula ord på svenska högt och annat sånt där larvigt som vi har gjort i nästan tjugo år. 

Men vi kommer ha magrutor när vi kommer hem, så mycket skrattar vi.

Shopping.

Här åt vi tapas ikväll och drack litervis med pina colada och sangria

Fantastiskt ställe och det närmaste Barcelona vi kunde komma...

Det har glödit (glött?) om visakortet idag.

I morgon jobbar jag på att hitta nåt att hänga i julgranen (alltså bokstavligt) så jag har nåt från Prag också som dinglar och glittrar till första advent. 

Så ska jag gå till desigual också och blinga upp mig själv. Ännu mer, har idag köpt ett par orangea mockastövlar. 

Jag gillar ju färg. Särskilt orange just nu. 

Där hemma fyllde M år och hade byggsamrådsmöte. 

Honom saknar jag lite...och på tal om saknad...

...ringde jag till världens snällaste svärmor som hundvaktar, för att höra i hur hög utsträckning Dolly skäms bort. 

Den var skyhög. Inte oväntat...

Dollan kommer som alla andra barnbarn som skickas till far eller morföräldrarna, komma hem lite fläskig.

Och till mina oändligt älskade barn och min älskade M,om ni läser detta:

Utan er, skulle jag inte vilja existera, mitt hjärta skulle vara ett tomt svart hål. Jag saknar er hela tiden litegrann.

Men fan vad otroligt skönt det är att slippa er ibland! 

Puss 

Prag dag 1

Fröken Kontrollfreak som tidigare i veckan kom med pekpinnar gällande att man måste ha koll på sina värdehandlingar, och himlade med ögonen över mina tre rosa pass som jag under årens lopp varit tvungen att köpa. (Det senaste var i Rom och det var svindyrt)

Men VEM hade missat bästföredatumet på sitt eget pass och var tvungen att åka till Arlanda och fixa ett dyrt engångspass.

Men hon har jobbat massor och glömt bort. Skönt att även hon är dödlig (trots att hon är rumän och därifrån kommer ju Dracula)

Så här är bildbeviset på att om man jobbar f ö r mycket och karriärar och chefar sig och sitter i möten och ledningsgrupper och sånt. 

Ja, då får man åka till Prag med Barbiepass.

Före vi klev ombord på planet givetvis sist av alla, bestämde vi oss för att bli lite småfulla med stil. Så vi hällde i oss sånt här findricka innan vi bordade.

Vi firar tjugo år av skvaller, livet, män, barn, jobb, lyckliga stunder och när livet är som skitigast värst. 

Vi kan allt om oss alla och det som inte den ena säger berättar den andra och det vet vi även om man surar ibland. 

Vi firar oss i Prag, Linda, Connie, Mickis och jag. ❤❤❤❤

Härliga söndag...

Idag har jag och M spenderat hela dagen ihop. En helt fantastisk solig, lugn oktobersöndag utan några måsten.

Så vi åkte först till Byggmax för att köpa list och foder. Ja, vita lister i all ära men har man bestämt sig för att ha pärlspont i köket och hallen och byta innerdörrar så känns det som att vi måste ha profilerade 

golvlister och foder runt dörrarna. 

Sen rensade vi lite till på tomten, och körde till Sörab. 

Det gjorde a l l a andra också så det tog något längre tid än mina vardagsrundor mitt på dagen brukar göra.

Efter det åkte vi till "Nybygget" som är en massa visningshus som olika hustillverkare ställt upp och inrett. Med varierade resultat. 

Givetvis finns det en säljare som hoppar på en i stort sett i varje hus och de slokade genast med axlarna när vi talade om att vi redan köpt och höll på att bygga med Älvsbyhus. 

"Ja, de har ju sitt koncept och det är ingenting vi kan tävla emot". 

M som tidigare byggt hus sa urskuldande att "jo de har ju spottat upp sig en del de senaste åren, nu finns det parkett i hela huset till exempel. 

Vi som inte är några byggnadsingenjörer direkt tog ju såklart ett sånt exempel.

Hmm ja och nu har de dessutom samma värmepump som vi har" svarade den missmodige säljaren som kände draget sv sin potentiella provision fladdra förbi.

Men återigen, Älvsbyhus har lite kvar att jobba på. Vi ska verkligen göra allt som står i vår makt att på ett enkelt sätt förbättra vårt hus ytterligare för att ta bort billighetsstämpeln.  

För en rimlig peng naturligtvis...

Så här kommer ytterligare ett förslag till min låda: våtrumspanel som tillval i tvättstugan. Och så svär jag ännu en gång högt över att vi inte hann med att få den på lilla toaletten, som ju är ett nytillkommet tillval som kom i veckan. 

Det skulle göra susen! 

Våtrumsskivan är faktiskt grymt snygg.

Skulle gärna välja den i badrummet i garaget. 

Ett av de nyare husen på området var verkligen en amerikanskt porrhus i New Englandstil. 

Dessutom inrett med prylar från Artwood från topp till tå. 

Jag ville aldrig gå därifrån, åtminstone inte innan innan jag fått tungkyssa trappan och hångla upp den sjukt snygga svarta ytterdörren. 

Jag tror att jag på mitt eget subtila vis fick M att förstå att vår ytterdörr MÅSTE bort. 

Den M Å S T E bli svart. Samma gäller för dörren till groventren.

Måste.

Pratade även med snickarJocke om den där "brädan" som "måste" spikas upp mellan panel uppe och panel nere på husgavlarna. 

Han kallade den för "ruttenbrädan". 

Hmm tydligen måste man ha lite plåtjox ovanför så det inte ruttnar på en gång.

 

Många måste blir det...

Sen åkte vi till stan och åt middag på Grill.

Jag drack en Staropramen till maten så jag skulle börja känna den tjeckiska känslan redan nu eftersom jag (om jag inte nämnt det innan hundrafemtio gånger) ska åka till Prag i fyra dagar, i morgon. 

Det vill säga OM jag kommer in i förrådet så jag kan gräva fram en resväska. 

Högst troligt är att jag checkar in ett par konsumkassar. 

Lilltoan..

Nu kan man få sån där snygg och praktisk våtrumsskiva som tillval i lilla toaletten. 

Åååååååå det hade jag önskat mig. Bryr mig inte särskilt mycket om vilket golv det är så länge det är neutralt. Men hade gärna haft samma skiva i lilla toaletten

Vi har nån plastvariant på väggarna vilket är okej. Men det som inte är snyggt eller ens okej, utan faktiskt riktigt husvagnscampingfult är plastBÅRDEN som sitter där. Ryyyys!!!

Här kommer en studie av sagda bård. Skarven är väl snygg? 

Inte!!!!

 

Hejsvejs i oktobersolen!

Extra utebelysning...

Vi valde att sätta upp en massa extra eluttag för olika ändamål. Särskilt på utsidan vill vi ha en vackert upplyst fasad. 

Så sagt och gjort. Har kikat runt lite på vad det finns för snygga diskreta utelampor som inte stör ihjäl fasaden. 

Det ska väl lysa uppåt och neråt helst, har jag tänkt mig. Funderade på nåt stallykteliknande de är ju lite fina. 

Men det är inget jag uppfattat att det stod för dörren utan jag trodde i min enfald att vi betalade för extra uttag på husväggen. 

Nåt sånt här har jag tittat på:

Lite snyggt och diskret sådär. 

Men döm om min förvåning när jag tar "dagens husrunda" och får se de här:

Ursäkta att jag säger det men de är s å tråkiga, fula och ser så..billiga ut. 

Var genast tvungen att messa M. 

Vi har inte bara två av de här styggelserna på vår vägg. Vi har elva (11)

Barcelona blev inte av (oseriöst reseföretag) så vi åker till Prag istället. 

Och detta infaller när de ska besiktiga huset!!!!!

Har fotat alla småfel som jag hittills hittat och det är väl en sådär, femsex stycken.

Och så ska jag släppa M helt själv 

I G E N. ( fabriksordern var jag ju inte heller närvarande och där har vi ju bara där elva fel... Jag dör lite inombords sv dessa elva hemska ljuspunkter som helt plötsligt sitter där och förfular min BEBIS. (Ungefär som när finnar och skäggstrån dyker upp på ens barns persikokinder)

Tre på rad...

Fyra!!! Jag menar fyra på rad. Det här är däremot fem. Av elva. 

Hmm trots att M har tummen cirka mitt på livslinjen funderar jag på om inte han ska få byta ut lamporna själv. Som straff.

Det börjar likna nåt...

UTänkte dela med mig av hur det ser ut på utsidan så här långt.

Så här ser det ut när man kommer utefter gatan. Huset ligger ju i en vändplan så man ser hela innan man kör upp på uppfarten. Jag vill BARA vara här. Hela tiden!

Här står jag och trycker vid hörnet av garaget så jag ska få med vår finfina baksida. Jag tycker det är så fint med de helglasade balkongdörrarna. För att inte prata om takkupan... Den skulle jag kunna tjata om hur länge som helst!

Baksidan från andra hållet. I mitten på garaget kommer det att bli ett fönster som vår säljare ringde och sa att vi kunde få två som blivit över om vi ville...? Alltså! Jag säger ju att han är BÄST!

Nu står jag på ängen bakom huset! Önskade mig två såna där fina avlånga dekorfönster men det gick inte att få. Däremot kommer vi sätta in två små fönster bredvid de större på övervåningen på båda gavlarna.

Och nu när jag klafsar omkring i leran på den bit av världen som är vår egen, så funderar jag skarpt på om det inte skulle vara lite finurligt att sätta nån slags bräda på tvären mellan över och undervåningen...

Ja och här är det jag har gjort det senaste...

Fixat min egen brädgård av allt som virvelvindspojkarna lämnade efter sig på tomten.

Tack än en gång för den här tiden Per, Pelle och Andreas!!!

Kanelbullens dag

Nea har gjort det igen! 

Den här kallas Bullhav och är så otroligt god. 

Med vitt mjöl, smör och socker kan det bara bli bra.

Bullar är det bästa jag vet så jag tänker fira hela dagen!

Min dag i bilder

Det började så här

Jag var (naturligtvis) icke vållande och den som backade på mig och tryckte in bakdörren var oförsäkrad. Men hallå eller!!!

Förresten började det med att jag bokade en service på bilen via Let's Deal.

Men nu blir det verkstan istället...

Sen hemtjänstade jag och Dolly, som för övrigt tyckte det var mycket otrevligt med det där banket när mongopuckot mosade vår bil.

Sen tre timmars jobb...

Jag som hade städat bort allt skräp, på tomten trodde jag och så låg det en hel brädgård kvar. Jag som är sådär lite störd av att låta saker förfaras (som våra naturtillgångar till exempel), har kånkat och burit in brädor och plank halva dagen. Så nu luktar jag som en hel...björn. 

Men ordning och reda är det. Snart.

När Nea var ca ett år och jag hade piffat och puffat i hennes lilla bebisflickrum, kom min pappa på besök med min lillasyster Karin,  (sladdis) som då var två och ett halvt. När de åkte höll jag på att svimma av hur mycket en tvååring kunde stöka ner i mitt dockskåp på en halv sekund. (Sen fick man ju bli varse det när ens egna ungar började klättra och riva i allt. Och märk mina ord-aldrig slutade stöka..) 

Samma känsla fick jag när jag kom till huset i måndags och allt som jag städat och slitit med (dockhusvarning!) var helt förstört. Det såg ut som en virvelvind svept runt och det var bara att börja om på ny kula med detta:

Sen jobbade jag och...

... i hemtjänsten igen mellan 15.30 och 21.30 och nu är vi så förbannat trötta så att vi inte orkar duscha i vanlig ordning så vi kör lite sånt här innan vi (alltså jag och Dolly) sluter våra ögon ikväll.