Fick klart allt och hann baka en adventskaka innan nervgiftsdoktorn kom hem och julfixade några damer inklusive mig själv.
Chrisse fick hålla sin mamma i handen när hon sjåpade sig. Han kan man klämma tillbaka på. Stackars barn, vilken uppväxt...
Lättbakat som rackarn och smeten var farligt god. Smakade lite (läs decilitervis).
Sen har jag klätt granen.
Jag tänkte stanna här:
Eller här...
Men det ogillades av mina barn (som tur var:))
Så jag körde på...
I morgon ska jag till tandläkaren. Jag har ont. Jag är rädd.
Jag kommer att bli fattig.
Men Chrisse, min underbara son som är ledig imorgon, möter upp sin (återigen) sjåpiga mamma och håller henne i handen. Empatisk och väluppfostrad.
PUSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!