Yosemite

Vi skulle hajka idag. Promenera i naturen, se något vackert och njuta av att vara friskusar en dag. 

Så efter frukost fällde vi ner taket och jag som är cab-driver, med kartläsaren, drog iväg genom natursköna områden, på småvägar mot Yosemite National Park.

Vi valde ( inte jag, M-kartnörden kollade ut en lagom tur, 4,6 Miles. 

Typ 7,5 kilometer. 

Mysigt med lite naturupplevelse.

Efter några hundra steg, jag skämtar icke, flåsade jag som Dolly i bil (hon hatar bilåkning och börjar flåsa med tungan ute innan man ens slagit på tändningen). 

Efter ytterligare en stund började jag se tunnelseende.

Ett litet tag därefter dansade fläckar framför ögonen. 

Några minuter senare satt jag med huvudet mellan knäna och bad M tala om för mina barn att jag älskar dem.

Inte så långt senare skriker jag åt den tävlingsinriktade IDIOTEN (nej vi har ju gått om dem, nu får inte de gå om oss) jag gift mig med att jag vill SKILJAS

7,5 kilometer i uppförsbacke och då menar jag inte lite uppförslut.

Utan brant som in i helvete!!!

Jämförelse jag besökte häromveckan en dam när jag jobbade, som bor på åttonde våningen i sitt hus. Hissen fast, upptagen, pga att någon skulle flytta så jag går resolut upp de åtta trapporna. Efter tre trappor kändes det som att jag borde vara uppe. 

Efter sex tänkte jag att tanten får klara sig själv. (Fast jag gick såklart de två sista trapporna)

Tänk då att huset har 330 våningar.

DÄR var jag idag.

Slänger in lite naturbilder som jag själv kanske kan uppskatta att titta på någon gång i framtiden...

Retligt att han hela tiden gick före dessutom..

Min ansiktsfärg som normalt går åt det rosa hållet antog en hälsosam ceriserosa nyans..

Jag missade allt vackert och naturskönt för jag höll på att avlida fyra timmar på raken. 

Jag vacklade in i en buss som KÖRDE upp till den vidunderliga utsikten.

Det var därför vi mötte så många hurtiga jävlar i motsatt riktning på väg neråt.

Vi tog bussen ner. Jag somnade.

Nu ska jag berätta om nåt smart jag har undrat över här i USA.

Innan varje övergångsställe verkar det som att någon kines har skrivit sitt namn på vägen. Men USA är ju verkligen mångkulturellt så jag var tyst om mina funderingar tills idag. I bland är det bättre att vara tyst och låta folk misstänka att man är korkad, än att öppna munnen och bekräfta misstanken.

XING PED står det. 

För er som är lika dumma som jag: 

X=cross+ING PEDestrians. Korsande fotgängare. Skulle vi ha på gatorna hemma. En liten rebus. Ett kors, en ande och en fot.

Här bjuder jag även på några kärleksfulla bilder från dagen.

I morgon kommer jag att vakna i Napa Valley och då ska jag inte röra något annat än högerarmen som ska föra ett glas kallt vitt vin mot munnen. Resten av kroppen ska ligga. Helst vid en pool.