Snart semester...

M ville boka en bilsemester i Europa men då sa jag STOPP och BELÄGG! 

Jag orkar ingen mer actionsemester, liknande USA förra året.

Jag behöver lugn, ro och återhämtning.

Trots allt är jag eller har jag, lidit av någon slags utbrändhet, även om jag jobbar och dessutom för mycket, men min hjärna är inte vad den varit ännu, även om det är bättre än på flera år. 

Så jag ska göra INGENTING. 

Sola, bada äta och faktiskt träna. Thats it!

Dessutom har jag utlyst vit månad, för mig. Herregud vad jag har festat men nu är det slut på det. Både kroppen och själen ska på rehab.

Vi går på ångorna, bränslet är slut för länge sen. 

Vi ångrar denna sena semester för nu är vi FÖR trötta. 

Jag som är en orolig själ som dessutom inte är särdeles förtjust i att sola har verkligen grämt mig. Turkiet. 

Tre. Veckor. I. Turkiet.

Sol sol 40 grader och charter. Jag toppar upp det med att ta med svärmor (det låter värre än vad det är).

M tror (hmm vet), att jag kommer att sova de första dagarna, så där så att det känns som att jag inte k a n hålla mig vaken en enda sekund.

Som när jag kom ner till Thailand och sov mig igenom en massage, pedikyr och tydligen även tackade ja till en manikyr.

Jag gillar vitt nagellack mot solbränd hud.

När M betalat och jag kisat genom sömniga ögon och sagt "itsokejjj" utan att egentligen se, var resultatet detta:

Hahaha!!!

Men jag var för trött för att orka bry mig.

Därefter kommer jag hamna i en otrolig rastlöshet, tänker han sig. Och han har rätt. Det kommer ta mindre än en vecka.

Då kommer jag att vilja åka hem och röja ur garaget, eller nåt.

Men eftersom jag inte kan det då. DÅ kommer jag ge upp och hamna i ett djupare avslappnat tillstånd. 

Nea skrattade sitt allra skadegladaste skratt när jag berättade om planen.

"APATI, kallas det. Du kommer bli helt apatisk. Tänk att gå fram och tillbaka till stranden, äta samma mat och titta på samma shower på charterhotellet i tre veckor", sa hon och jag såg bilden framför mig. 

"Mamma, du kommer att självdö!"

Och jag har gått hela våren och tänkt att hon har rätt. Men efter den här mulna, blåsiga, regniga fulsommaren har jag tänkt om.

Ge mig 40 grader i skuggan, jag vill bara BORT nu!!!!!

Dessutom kommer 18 pall sten stå på uppfarten, för här ska stenläggas när vi kommit hem, och ytterdörrarna ska bytas färdigt...å låcke sa på brunn.

Samt allt som ska fixas klart i, och runt öppna spisen. Som i skrivande stund går under benämningen "världens dyraste ljusstake".

Men jag har äntligen betsat och fixat klart gardinerna i vardagsrummet. 

Det är faktiskt otroligt att man går och grämer sig för något så länge, och sen.. Så gör man det bara.

Plättlätt.

Om en vecka har jag sovit klart och apatin kan komma och ta mig.

Jag är helt redo för det.