Sticka ut hakan...

Jojo det är som vanligt. Jag verkar tycka att jag är ett eget brottsförebyggande råd. Jagar jag inte snorungar (iförd snobbenpyamas) som inte har nåt bättre för sig än att köra moppe och skrämma fåren  i hagen, så gör jag som jag gjorde idag. 

Jobbade och åker förbi några småungar i sexårsåldern och en st mycket suspekt farbror med keps som:

 1. Har delat ut godis till ungarna med papper på. 

2. Håller i en boll som en liten kille vill ha och.. 

3. Föreslår att de ska gå till bilen och pumpa bollen 

Efter en hel del hjärtbank... 

4. Han har keps... Bläddrar frenetiskt i hjärnan över vad misstänkt fula gubbar har på sig och visst fasen är väl djupt neddragen keps nummer ett på den listan?

Glor länge och misstänksamt med smalnande ögon åt det hållet han och barnen befinner sig. 

Plockar upp mobilen för att se om han reagerar när jag ringer till polisen (bästis i själva verket). 

Noll reaktion. 

Istället kommer han och killen med bollen gående åt mitt håll. Nu gäller det!

Med mantrat "alla barn är allas barn" tar jag mod till mig och frågar " känner du de här barnen"?? 

"Ja" säger den nu, (i mina ögon, redan dömde och efterlyste fula gubben som kidnappat flera hundra barn och gäckat polisen i åratal. (Rubriken "rådigt ingripande av ung vacker kvinna (moi) leder till att polisen spränger fulagubbarhärva" ser jag på löpsedlarna inne i min hjältinnehjärna)

"Är det din son?"

"Nej min dotters". 

Då ser jag att lillkillen är en kopia av morfar (stackarn). 

Ridå. 

Jaja hellre fråga en gång för mycket än en gång för lite. Eller?

Nä nu lugnar jag mig med lite candycrush.