Köksdrömmar.

Igår fick jag återigen ett totalt psykbryt på min älskade sambos hamstrings-hangup.

Han KAN verkligen inte låta bli att köpa mat, rengöringsmedel toapapper och dyl. när det finns minsta lilla rabattkod eller kampanj. 

Det finns inte p l a t s att förvara allt som tokhandlas.

Detta är ju ett bekymmer för mig som har ordning i skåp och lådor så det tangerar någon slags autistisk diagnos. 

Så vi går i klinch. 

(Eller rättare sagt jag får total härdsmälta.) 

I vårt nya hus ska vi ALDRIG ha problem med var saker ska få plats. 

Det jag har funderat på under hela våren (alltså ALL vaken tid) är hur detta hus som vi ska flytta till ska inredas. 

Verkligen varje minut tänkte jag, googlade och ritade jag hur jag vill att det ska se ut.

Den största delen har handlat om köket. Det stora härliga köket.

Lantligt det ska det bli, med massor av vitrinskåp och vit pärlspont.

Här är bild på ett drömkök som jag sparat i telefonen. 

Sjukt snyggt. Men det är inte "jag".

Jag vill ha en råare look på bänkskivan så jag googlade ihjäl mig på betong. Ser framför mig hur bänkskivan ser ut som något som legat på golvet i ett cykelförråd. Flammigt  och rått.

Och kaklet...

Det ska vara detta marockanska cementkakel. Så snyggt!!!

Sen blir det bra. Eller? 

Nä. 

Jag vill ha ett vitt stort lantligt kök, med serveringsskåp och allt puttenuttigt som finns.

Fast i svart.

Så vi beställer originalköket från Älvsbyhus och byter luckorna till ikeakuckor, som får skickas på lackning.

Byter även ut kylen och frysen till de här:

Ja. Då var det inte mycket kvar av det där vita lantliga köket till slut.

Att välja "naket" kök blev dumt. Och dyrt. Älvsbyhus får sätta upp köket. Så betongar jag bänkskivan (har gått kurs), nån duktig plattsättare får sätta upp kaklet. Sen köper jag luckor på blocket och IKEA. Tyvärr har vi inte råd att lägga en halv mille till på ett lyxkök. 

Och vem behöver ett sånt? 

Inte jag! 

Jämför med sunk-köket vi har idag.

Riktigt fult och vi snubblar på varandra om man är fler än en i köket samtidigt.

Lägg till två frenetiskt tiggande hundar och man ramlar och slår sig. Garanterat.

Bara min kära sambo nu håller aningens mer ordning så är jag mer än nöjd.