Besiktning!

Vaknade av klockan idag. Skittrött!

Låg och andades tungt med halvöppen mun, oförmögen att röra mig. Vände lite på huvudet och tittade mot fönstret. 

Kände mig som värsta långvårdspatienten. Hade gärna sett att någon vårdande ängel kommit in i rummet och gett mig nån mosad frukost på sängen så jag slapp tugga.

Men eftersom besiktningen skulle ske idag så var det bara att masa sig upp, med bly i fötterna och sågspån i skallen.

Allt var bra med vårt hus. 

Och den där "kakelliknande" skivan som vi inte visste att den kom i köket och därför inte avbeställde skulle tas ner! 

Tack och loooov!

(Obs ej att förväxla med den skivan som sitter i badrummet. Den är jättefin. Det är däremot inte den i köket.)

Ingen har varit och jobbat i vårt hus sen i fredags så allt var välbekant. 

Det är ju faktiskt  rätt härligt att komma och se "dagens förändringar" som vi har gjort ett tag nu. Och inflyttning närmar sig så jag vill att de ska vara där hela tiden. 

Sen var det jobb. Och mellan dag och kvällsjobb åkte vi till Ikea en sväng för att köpa hyllor och besticklådor och annan inredning till skåp och lådor.

Det är ju verkligen toppen att trängas på ett höstlovsfyllt varuhus när man är zombietrött. 

Jag menar att humöret och överseendet med personer som buffar eller kom på att de glömde nåt och går åt fel håll, kanske inte riktigt är på topp...

Häxan Surtant är lite lik mig, men snällare.

Hyllorna vi köpte,  ska iallafall sitta på den sida av spisen där vi tog bort skåpen. 

De är i rostfritt. Känns som ett lättstädat och snyggt alternativ. 

(Och så måste alla hålla ordning.) 

Det är lite lustigt med att bygga hus och med hantverkare och så, för när man frågar om nåt önskemål man har eller nåt förslag som de har till oss, så låter det så enkelt. " Det är inga problem sörru". 

Som att man har hur mycket pengar som helst, så det är bara att göra. 

Jag blir skitstressad av det. 

Varför kan de inte bara säga vad det kostar??? Vi har ju ingen aning. Är tre tusen prisvärt, eller kostar det trettiotusen? Jag har ingen som helst hum om sånt.

Så vi står där som två papegojor och nickar och säger ja och tack och det låter bra. 

Utan att fatta vad vi nickar åt egentligen. 

Trött och humöret är väl på väg i nedåtgående spiral som vanligt när det är  den här tiden på månaden.

Började jobba igen kl 15 efter Ikea och inte går det fort idag. 

Dessutom blev jag Så. Jävla. Trött. på en trög person.

När jag med mina skramlande nycklar i högsta hugg går från en person till nästa, så ropar en dam från en balkong på fjärde våningen att hon blivit utelåst och ber mig kontakta Väsbyhem. Jag slirar förbi och tar upp mobilen samtidigt som jag springer vidare. Ringer till Väsbyhems växel och efter en lång stund svarar en suckande dam. (Klockan var ju 10 i fyra så hon ville väl gå hem.)

Jag ger informationen som jag har om den utelåsta på balkongen och då frågar damen på tråden. "Men har hon ingen anhörig att ringa?" 

Jag svarar att jag inte vet men att hon står där på fjärde våningen i slutet av oktober och att hon inte kommer in.

När hon för andra gången frågar samma fråga om inte nån anhörig kunde komma, då blev jag förbannad. 

Det är ju enkelt tycker man. 

Så jag fräser

1.Det är oktober

2.Hon är utelåst

3.Hade hon haft telefonen med sig hade hon väl inte ropat till mig utan ringt själv???

Så hur fan ska hon kontakta anhörig??? Röksignaler eller????

Har inget som helst överseende med puckon just idag.

Men besiktningen gick ju plättlätt. Som tur var.

Trodde inget annat heller eftersom vi bygger med Älvsbyhus.

Nu återstår frågan bara när vi får slutbeskedet att vi får flytta in. Och framför allt när jag får flytta in saker i skåp och lådor. 

Hemsituationen börjar nämligen bli ohanterlig.