Eller nej, det var att överdriva. Vi hade nån slags dategrej en gång för flera år sen, ihoptussade av våra respektive bästa vänner.
Hur det nu var så blev vi aldrig intresserade av varandra och fast vi alltid hälsade lite snabbt om vi stötte på varandra så stannade det vid det.
Sådär lite penibelt på nåt vis, fast det inte fanns något pinsamt där.
Men jag hörde talas om honom i olika sammanhang.
Alltid med fina ord, för det var en givmild, kärleksfull och snäll människa som rycktes ifrån oss alldeles för tidigt, och jag känner så starkt för hans familj.
Allt som nu plötsligt händer, en enorm chock, stort mediapådrag vilket i sammanhanget och i det ofattbara, kan kännas rätt.
Att hela jävla världen ska och måste vara där och sörja med en.
Men helt plötsligt är man gårdagens nyheter, människor omkring går så småningom tillbaka till sina vanliga liv.
Och då är det att verkligen inse din förlust.
Tomhet.
Ingen som förstår, alltså på riktigtförstår.
"Myggan", var en entreprenör, en fin pappa och en person som gav människor på lite glid en till chans.
Det har jag hört av de som stod honom närmare än jag.
Dessutom så här i allvaret vill jag också visa min vän iPhone 4(s?) som också gick hädan för nån vecka sen.
Så nu har jag en ny 5s.
Det är något lättare med telefoner som dör. Även om man har en tight relation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!