San Fransisco

Lämnade det uuunderbara Fairfielf och åkte över Napa och Sonoma och upp och ner i bergen mot kusten. Endera hade vi lock för öronen eller så kändes det som att vägen tog slut. 

Fy faaan vad jag rattade! och att M skulle få köra, nä, det är jag alldeles för kontrollfreakig för. Jag kör jämt. 

Om det inte är mörkt för då ser jag precis ingenting och är tvungen att överlåta förarsidan till någon som faktiskt SER...

Vi tog oss ut till slut och kom äntligen fram till kustvägen Highway 1. 

Förutom att den nästan var lika slingrig som bergsvägarna, var det helt fantastiskt.

Jag kör, M tar kort med min mobil och jag gapar åt honom att köra paparazzistyle. "Smattra iväg några bra nu bara så tar jag det bästa sen."  

Då tar han ETT till.

Rätt ut i det blå.

Självis:))

Vägarna ser ju inte riktigt lika hisnande ut så här efteråt.

Var börjar himlen och var slutar havet?

Efter att ha varit ute på vägarna en hel dag närmade vi oss slutdestinationen på dagen. San Fransisco.

Jag körde bil över Golden Gatebron!!! Alltså jag kände mig så cool så jag hade ståpäls.

Katt bara knalla in mellan de andra bilarna och åka in i en storstad man aldrig varit i. Det är stort. Och det hade aldrig gått utan min wingman/kartkillen/min man.

Staden San Fransisco ser exakt ut som den jämt gör på film. Skiiiiiitlånga asbranta backar. 

(Påminner läskigt mycket om 4mile trail...)

Men snyggt! Och rent. 

Det är det förvisso överallt här. 

Du får betala minst 500 dollares om du skräpar ner. Ofta 1000. Helt rätt!

Vi bor nu igen på värsta lopphotellet. M brände hela hotellbudgeten när han drog på i Las Vegas så nu bor vi i ett litet rum bland många fulla ungdomar med liten säng och toalett i korridoren. 

Så inget nr 2 för mig då, på ett par dagar, suck!!!

Vi hittade en diner från 1947. Världens längsta meny. Vi som är två vågar kan ju vela hur länge som helst. 

Maten var usel. Verkligen sämst hittills.

Milkshaken var dock toppen!