Som två pensionärer

Inte så där hurtigt stavgångs ner till pensionärsyogan nä mer hålögda hasande zombies. 

Vi ser med döda blickar på varandra. 

Vi försöker le litegrann men det blir mest ett nästan otäckt grimaserande. 

Vi kommunicerar endast via telefon och sms, och intalar oss att det kommer bli bättre snart. 

När november är slut. December. Året...

När vi fått lite egentid bara vi två i London ...

När... Eeeeeh?

Ja när?

Frågar nån hur det är, så svarar jag: "jag är så trött". 

Frågar nån inte så säger jag det ändå. 

Jag är så trött. Vad tråkig jag har blivit.

Faaaast det är så det är, jag ÄR trött och tråkig.

Jag är så sjukt jävla trött och mörkret och dimman och regnet och gråheten är som en dementor från Harry Potter, som suger ur all ens livslust.

Idag ska jag arbeta, jag har jour var fjärde vecka och när man har jour så måste man gå ut och jobba om nån är sjuk. 

Det är jämt nån sjuk, eller frånvarande så idag ska jag jobba 12 timmar.

I regn.

Bilden har jag lånat från nätet.