söndag 29 september 2013

Arg

Läser idag på Aftonbladet.se om en femtonårig flicka som blivit gruppvåldtagen på en fest. 
Alla sex gärningsmän friades. 
Jag vill kräkas.

Jag vet exakt var hon och hennes familj befinner sig.
Förmodligen var de sex idioterna för UNGA för att straffas, för att förstå att det gjorde någon illa och de trodde sääääkert att en liten femtonårig tjej ville ha sex med flera killar samtidigt. ALLA inom rättsväsendet VET att dessa pojkar redan är förlorade själar, i början på deras karriärklättring som skithuvuden. 

MEN bättre fria än fälla och detta på bekostnad av brottsoffret. 
Som inte får upprättelse, inget skadestånd, ingenting. 
Bara stämpeln brottsoffer. 
Familjen kommer att trasas sönder och lämnas att städa upp det andra gjort, helt själva.

Jag glömmer, eller gömmer undan den dag jag fick samtalet att min femtonårige son var på väg i ambulans, slagen, knivhuggen och hoppad på huvudet när han låg blödande i en skolkorridor, med punkterad lunga. 
Det värsta samtalet någon mamma någonsin kan få. 
Det kommer oönskade minnen och känslor upp till ytan när jag läser om denna stackars flicka, och jag tänker på hennes mamma och eventuella syskon som också fått lida.

Svenskt rättsystem får noll poäng från mig. 
Noll är också skadeståndet min son fått ut av de tilldömda 70000. 

Händer det något så jävligt i min familj igen, säljer jag huset och betalar för att något annat skithuvud, som kommit upp sig en bit i sin brottsliga, föraktliga karriär, ser till att gärningsmännen försvinner, och ger mig den upprättelse som rättsystemet förvägrade mig.

Men en sak, trots allt är det bättre att vara mamma till någon som drabbats än till någon av dem som gör såna saker. 
För vi kan hålla huvudet högt, det kan inte gärningsmännens mammor. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!