(Även helt korrekt kallat för "Gap och Skrik")
Lekland fanns inte när mina barn var små och det var mitt första möte med något dylikt. Huga!!!
Skytteltrafiken till och från huset har gått hela helgen. Alla vill se. Och de som inte vill, eller kan, tvingar jag.
Båda systrarna med familjer, Ylva och tvillingarna, svärmor, min mamma, elektriker-Christer som ska hjälpa till med övervåning och garage och naturligtvis Linda och hennes sjuåring Oskar.
Ni kanske minns killen som inte ville gå till skolan när vår husleverans var förra måndagen.
Han har även själv ringt mig i veckan och frågat när vi ska dit nästa gång och sen sa han snabbt "hejdå" och la på utan att jag fick prata med Linda, när jag inte skulle dit...
Dessutom så har deras väg hem och till skolan fått rutten förbi vårt hus som ett stående inslag minst två gånger dagligen.
Igår smörade jag som bara fasen för våra underbara snickarkillar och med darrande underläpp sa jag att jag "bara" fick en usel gammal brödrost och en larvig rosa dammsugare i födelsedagspresent när det eeeenda jag önskade var lite nockdekor.
Så i morse fick jag detta meddelande:))
Ooooiiiiiii!!!!!!
Precis,precis, exakt som jag ville ha det!
En del går bananas med det där att snickarglädja huset, men jag tänkte hålla mig till gavlarna så det inte blir för mycket vinklar och krusiduller och bara...joxigt till slut.
Lagom är bäst.
Vilka killar!!!!!
Pelle, Per och Andreas.
Jag måste åka över med mera mat och bullar och sånt känner jag.
Dessutom går de att skoja med, när jag var där idag och hämtade skräp och tittade på nockdekoren, TADAAA!, var tonen skönt skämtsam. (Tyvärr kan jag inte återge sånt på en blogg för jag har lite tourette light ibland och kan rapa ur mig lite, ja konstiga saker ibland.)
Naturligtvis skickade jag bilden vidare till Linda, som naturligtvis svarade att de såklart redan sett det i morse på väg till skolan.
Jaha, dåså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!