torsdag 5 september 2013

En sjuk sambo...

Igår gick M hem från jobbet. Han hade blivit sjuk. Eller egentligen har han inte varit helt återställd sen han var sjuk sist. 

Stackars, stackars.

Jag vill SLÅ honom!!!!

Det är så man känner att man snart måste ansöka om ASIH. (Akut Sjukvård I Hemmet.) 

Jag försöker att låta lite snäll på rösten när jag kommer hem och hänger tvätten jag satte på i morse. 
Jag jobbade mellan elva på dagen och halv tio i går kväll.
Innan jag gick hemifrån såg det snyggt ut, sofföverdragstvätt nr 1 var hängd och sofföverdragstvätt nr 2 var i maskinen. 
Tvåan hängde jag upp innan jag gick och la mig igår. 
Jag försöker v e r k l i g e n låta snäll men rösten formligen d r y p e r av sarkasm.
"Ååå gnäll jag är så sjuuuuuk ååååå tyck synd om mig åååå jag orkar ingenting. 
Ha! En sak VET jag att han orkar men när armarna växer ut och blir fler, så säger jag (utan sarkasm) "men älskling du måste ju ta det lugnt- orkar man inte ens dammsuga för att man är så hängig som du är då kan man nog DÖ av kärlek". Och jag vill ju ha en levande sambo. 
Som orkar dammsuga!!!!
 
Klev upp kl 05.00 piiip för att åka till Solna och barnvakta Joel 4 och Axel 8 eftersom jag är världens bästa snällaste syster. Och eftersom min syster är gift med Calle. Calle kan allt, precis allt, och är särskilt bra på att bygga och fixa. Såna svågrar får barnpassning närsomhelst när man är på G att bygga hus.

Hade glömt bort hur det är att ha små barn.

Jätteskitig äppeltuggande mittifruktstundenunge=fyraårige Joel har vikt 1st loppa åt mig med lite färg på några av viken. 
Två teckningar och ett ihophäftat papper som är en "bok". Plus jacka och skor. 
Axel 8 möter upp vid dagis och frågar om han får lira lite fotboll med kompisarna. 
Han hänger på mig sin skolväska och drar iväg. 

Nämen jaha här sitter jag helt plötsligt i skytteholmsparken i Solna och kollar in pappamarknaden. 
Många har sån där liten bull-tofs. 
Ser ut lite som en shogun. 

När man har en så himla dödssjuk sambo är det lite härligt att titta på unga, trendiga småbarnspappor.

Tur att man är kvinna- om en medelålders man sa så skulle det bli ramaskri.
Mosters gull!





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för din kommentar!