Dels är det alltid pirrigt hur man ska få till det, om kunden blir nöjd och glad och om modellerna känner sig fina. Och hinner man med alla ???
Som tur är, har jag och Kattis sminkat visning förut så vi var klara snabbare än vi tänkt oss. Ett Superteam skulle jag säga.
Modellerna blev fina, enkla, bleka mycket bryn och röda läppar, fast i visst ljus såg de ut som zombier.
Men det var backstage, på scenen var de hur glamourösa som helst.
Jo då, modellerna är fina men iPhone i all ära nån superkamera har den icke!
Sen föll en stor tung sten från bröstet för på mässan ställde mitt förra jobb ut.
Min bästa underbara kollega från Halmstad kom naturligtvis inspringande back-stage och vi kramades jättehårt.
Det är inte så att vi aldrig hörs för vi pratar nog en gång i veckan.
Men det är alltför sällan vi ses.
Min gamla chef var där, han, som sade upp mig olagligt, och när jag gjorde motstånd (hade gått med i facket) körde på med advokat hot om stämning för förtal etc.
Jag fick lön på rätt dag 3 gånger på 15 månader.
Det surade jag över öppet på Facebook, vilket i efterhand var dumt, dock var det sant och jag kunde visa upp både kontoutdrag och lönespecar, (den som spar den har).
Så trots att jag inte gjort något direkt påtagligt fel, bara inte sa jatackochamen, så känner jag mig som en bov.
Som tur var stötte jag aldrig ihop med gammchefen och vi åkte hem direkt efter visningen. För Kattis blev så blek om nosen och det var en nog så bra anledning att ta sitt pick och pack och dra.
Så slapp jag låtsas vara trevlig och visa mig storsint och mogen.
För det är jag inte ett dugg, jag är småaktig och jäääävligt långsint.
När nån verkligen gjort mig illa.
Men nu slipper jag det överhängande hotet om frontalkrock och nästa gång om det skulle bli aktuellt kommer jag vara så stark.
För i ärlighetens namn så är det så att på den HÄR sidan om Sverige- här pinkar JAG!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för din kommentar!